Linduz

Nästa gång du får höra en smaskig detalj om någons liv eller utseende, tänk då på att förmodligen vet den andra om dina små hemligheter.
Jag är trött på att ta skit, trött på att höra skit... Kan du inte för en gång skull växa upp och se människor för vad dom är, något vackert och unikt. Trött på att vara din vän när jag ser hur du behandlar vänner. Jag vill kunna känna förtroende, kärlek och förståelse av en vän. Inte bli ett skvaller över en kopp kaffe på nått glassigt café, där man utspelas som en gråtande dramaqeen eller en känslokall ovän. Kan inte fatta att jag va där... jag satt och hade åsikter om alla som passerade, ytlig och känslokall. Lät mig lyssna på hur den ena vänen efter den andra blivigt fruktansvärt stora, som att det skulle va något som påverkade?!? I min naivitet trode jag att jag var unik för dig, oersättlig och det inte fanns så mycket att tala om mig eftersom jag va öppen med mina fel och brister.. men kvivhuggen i ryggen vittnar om något annat. Jag blev ett samtalsämne så fort jag vänt ryggen till. Det finns bilder och komentarer jag inte kan släppa.
Jag har börjat om nu, vill inte va nån jag inte är, säga saker jag inte menar.. heller inte bara va passiv och lyssna på andras olycka med ett leende.
Det här beslutet att avsluta våran vänskap var inget som skedde över en natt, men nattens efterföljder fick vänskapen att rinna över. Jag är inte perfekt och det är inte du heller men jag vill inte va med att leta fläckar på solen längre, jag vill bara vara glad att den skiner.
Kanske kommer vi en dag att stå på samma plattform och se vad människor faktiskt gör för varandra än tvärt om.

En bit av mitt hjärta har du efter år av vänskap.

Mvh... den lipande dramagqeen