Påväg igen...
Ett betongblock i huvet och världen snurrar till...
tråkit med bulan, men jävlar vilken insikt.
Tårarna som borde komma är som bortblåsta, kvar finns bara en Aha! upplevelse.
Jag rullade ju på fel spår... skönt att ta en vänster sväng och hitta rätt.
Jag är ju jag.
Måste ju få va det.
Ryggsäcken känns tung i bland, men jag vet att det finns massa plats kvar att fylla.
Nu börjar resan mot nya mål!
Kommentarer
Trackback
