Tankar

En gång fanns du där... så tydligt framför mig
nu känns det som att ditt ansikte håller på att suddas ut.
En gång va det vi, vi mot alla demoner och jag kan fortfarande känna sötman av röken.
du är inte du längre, jag är heller inte jag.
Du va så stor för mig, en salig blandning av något nytt mycket mindre nu.
kan aldrig se eller känna längre.
Jag vet att det är över nu och är inte så säker på om jag vill tillbaka.
jag är jag nu och du någon annan och det är lite lättare att andas.
lite lättare att ta stora kliv som hörs...
Hör fortfarande ibland en röst som inte fattat, en röst som förmodligen aldrig kommer inse.

....med ett leende viskar jag för mig själv att jag lever...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0